Resan började i Malmö 1973. Renata fick tidigt smak för det som skulle bli hennes yrke, redan då på jakt efter nya utmaningar i bland annat olika idrotter hon provade, allt från tävlingscykling till simhopp.

Familjens många resor i Europa ökade upptäckarlusten ytterligare, man tältade under enkla förhållanden och lagade mat på spritkök. Det var inte det bekvämaste sättet, men Renata älskade naturupplevelserna och lärde sig att se möjligheter istället för hinder. Trösklar slipades ner och självförtroendet växte.

När Renata arbetade för Skånes Idrottsförbund träffade hon Göran Kropp och upptäckte klättringen med dess mentala och fysiska utmaningar och även gemenskapen.

En resa till Nepal och Himalaya väckte drömmen om att själv ta sig upp för världens högsta berg, och efter fyra år av förberedelser stod hon så på toppen av Mount Everest som första svenska och tjeckiska kvinna att klara bedriften.

Strax skulle Renata stå inför en utmaning hon inte kunnat förbereda sig för, när livskamraten Göran Kropp förolyckades under klättring utanför Seattle i USA.

Perioden som följde innebar en påfrestning som också den kom att handla om överlevnad, djupa dalar och långa uppförsbackar, men på ett helt annat sätt.

2005 satte sig Renata i en havskajak vid kajen i Lake Union i centrala Seattle. Nu följde ett närmast ofattbart äventyr, när hon på 439 dagar tar sig runt USA till största del paddlandes. Dagen hon kom i mål, den 15 september, är sedan dess utsedd till ”Renata Chlumska Day” i Seattle.

Renata har längtan efter de stora utmaningarna i blodet men vill inte förminska de mindre äventyren i vardagen, en cykeltävling, ett skidlopp eller en tävling i hästhoppning. Eller varför inte en utflykt med barnen.

Vid sidan av dem ligger fokus nu på nästa utmaning, resan till rymden som förhoppningsvis blir av 2015. Renata är väl medveten om att det denna gång handlar om en kommersiell resa, även om den är ovanlig.

Men trots det förbereder hon sig minutiöst, som inför en mer avancerad expedition, skaffar kunskaper, träffar astronauter och samarbetar med försvaret för att få träning.

Det gäller att se tillfället som en möjlighet att lära sig mer, för detta kommer inte bli hennes sista resa till rymden.

Klart är också att Renata ser äventyren som större än själva expeditionerna. En viktig del av utmaningen är allt kringarbete. Före gäller det om att planera, finansiera, träna, skaffa rätt utrustning och att sätta ihop rätt lag med medarbetare.

Efteråt handlar det om att utvärdera, dokumentera och att använda erfarenheterna för att inspirera andra, vilket Renata gör bland annat i efterfrågade föreläsningar för främst företag och organisationer men även skolor och föreningar.

En av de vanligaste frågorna Renata får om sitt yrke är varför hon gör det hon gör, och om hon inte är rädd. Hon svarar att hon helt enkelt tycker att det är så spännande att stå inför utmaningar – skulle jag klara det där?

Och att rädslan är viktig att möta. Den får inte begränsa, utan måste besegras.

Och för Renata behöver inte en utmaning vara en bergsbestigning eller en rymdresa. Äventyren finns runt hörnet. Om man vill.